Sexuell läggning

Idag har jag umgåtts med min bästa vän hela dagen. Som vanligt pratade vi om allt mellan himmel och jord. Kan inte prata så öppet med någon annan som jag kan med henne. Idag pratade vi mycket om män, om hur vi blivit sårade och så kom vi in på det här med att män inte tycks förstå oss. Jag säger då att en tjej borde förstå en mycket bättre och då kommer vi in på prat om sexuella läggningar. Jag har aldrig gjort något med en annan tjej, på det sexuella planet alltså, men jag har alltid känt mig väldigt öppen för det. Många gånger har jag känt mig intresserad av att prova på, men vet inte riktigt hur jag skulle kunna hitta någon att prova med. Jag antar att jag är bisexuell, även om jag aldrig testat att vara med en annan kvinna.

Idag har jag inte haft tid att tänka så mycket på mitt ex vilket är positivt antar jag. Imorgon ska sonen hälsa på i sin blivande skola igen och jag vet inte riktigt varför men jag har i alla fall frågat hans pappa om han ville följa med. Så han har ordnat så han ska börja jobba senare så han kan följa med. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att jag ska spendera två timmar med honom imorgon. Men jag ska inte ljuga och säga att jag inte ser fram emot det, för det gör jag på sätt och vis. Även om jag inte borde. Även om jag vet att jag kommer bli besviken och må dåligt efteråt. Dock känns det tryggt att ha honom med eftersom det är en stor ångestfaktor att gå med sonen till skolan. Jag har fått smått panik flera gånger under dagen vid tanken på att vi ska dit imorgon, men jag måste ju.

En annan sak som jag och min vän pratade om idag var huruvida jag ska börja jobba snart, eller göra färdigt min socionomutbildning. För mig innebär det stark ångest bara att tänka på att söka ett jobb, ett snäpp värre ångest om jag skickar en ansökan, tusen gånger mer ångest om de ringer för intervju, tänk då vilken ångest jag skulle ha om jag fick ett jobb. Jag kommer inte klara det. Men hur ska jag då kunna försörja mig? Det finns ju alternativ, så som aktivitetsersättning, men med tanke på hur försäkringskassan beter sig är det säkert inget de skulle bevilja mig. Särskilt inte med tanke på att jag inte riktigt kan öppna mig för min läkare. Vet inte var jag ska börja, och vad jag ska säga. Speciellt inte när hon hela tiden pratar om att det inte är något problem för mig att komma ut på arbetsmarknaden. Vad vet hon? Inte ett skit. Hon kan inte se in i mig och se kaoset som finns bakom masken. Hon kan inte känna det jag känner. Och ännu svårare är det förstås för henne när jag inte berättar. När jag inte ens försöker få henne att förstå.

Nu ska jag sysselsätta mig med lite tv-serie tittande innan jag ska sova. Jag ska försöka hålla ångesten på avstånd så gott det går. Imorgon är inte idag och hur mycket jag än oroar mig för imorgon så hjälper det inte mig. Punkt slut.

Annonser

~ av Borderlinemum på maj 26, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: