Varför

Idag åkte jag och sonen in till stan efter dagis så att han kunde äta på sin pappas arbetsplats, en snabbmatsrestaurang. Jag beställde åt sonen, jag brukar inte äta där själv, och slapp betala. När de sen gav oss maten fick vi utöver sonens mat även 8 kyckling bitar och en kycklingburgare med mycket sallad och lite dressing. Han i kassa sa att det var sonens pappa som fixat. Han brukar aldrig bjuda på mig, han har frågat någon enstaka gång men jag har sagt nej. Och han tänkte på mig och hur jag försöker äta nyttigare, därav kycklingen och lite dressing. Det är sådana små saker som får mig att känna att jag fortfarande älskar honom. Det är de små sakerna som gör det svårare att släppa taget. Fast de kanske inte borde betyda någonting… Jag hatar mig själv för vad jag känner. Idag skämtade han lite med en av tjejerna som jobbar där också och det svider i mig. Jag som sagt att jag inte bryr mig om han går vidare. Ibland faller jag bara tillbaka på ruta ett… Vet inte om det är så för andra också. Det värsta med att ha barn tillsammans är att kontakten inte kan brytas, banden emellan kommer aldrig försvinna. För vad som än händer är han min sons pappa. Mannen jag ville dela mitt liv med. Min stora kärlek, en kärlek jag betvivlar att jag kommer kunna känna igen. Men livet måste gå vidare. Annars drunknar jag…

Annonser

~ av Borderlinemum på juni 16, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: