Att behöva någon

Att behöva någon speciell, så som jag behöver mitt ex, är kanske inget som alla förstår. Hur det känns som att något fattas exakt hela tiden. Hur luften känns svår och tjock att andas. Hur tomheten fyller en, och hur ingen eller inget annat kan fylla det tomrummet. Så känner jag det varje dag. Otrygg, ensam och tom. Som om ingenting annat räknas. Allt annat jag har spelar ingen roll, för utan honom kan jag ändå inte må bra.

Ibland önskar jag att känslor bara kunde trollas bort. Jag har kortsiktigt lyckats förtränga och inte låtsas om känslorna, men i slutändan kommer de ändå ikapp. Men om det nu verkligen är för sent för oss, hur ska jag då ta mig vidare? Jag tänker mycket på min son, och vad som är bäst för honom. Visst är det inte bra för honom att jag och hans pappa är ihop ibland men inte ibland. Men om vi verkligen gav allt och det fungerade så skulle det väl i alla fall vara sonens bästa att vi bodde tillsammans hans pappa och jag?!

Jag är trött på mig själv. Att inte kunna gå vidare. Men jag vill ju inte gå vidare heller eftersom jag fortfarande älskar honom. Utan honom är jag tom. Så sant är det…

Annonser

~ av Borderlinemum på juli 5, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: