Jag går under

Ta mig inte på fel sätt nu, för jag älskar verkligen min son över allt annat på denna jord. Därför är det synd att en perfekt dag med honom kan sluta så här. Med skäll, gnäll och bråk. Vi har haft en jättemysig dag på museum i stan och fika och lek och skratt. Helt underbart har det varit. Men nu ikväll har jag försökt få honom att sova sedan lite över nio och tro mig nu när jag säger att han inte sover än!!! Jag går på knä alltså jag hade gjort vad som helst för att få hjälp med detta problem. För jag vill inte bråka med min son. Jag vill inte bli ledsen varje gång han ska sova, och jag vill inte heller att han ska bli ledsen. Detta är ett stort problem för mig och har varit det väldigt länge. Min son har aldrig haft lätt att somna, inte ens som bebis. När han var ett år sov han inte ens middag längre. När han började på dagis var han ett år och fyra månader och han sov ALDRIG där, han kunde inte ens ligga still och vila utan att störa de andra barnen. Detta är inte vanligt. De flesta barnen i den åldern sover middag.

Jag har försökt allt jag kan komma på. Bland annat fasta rutiner och tider. Jag läser alltid för honom varje kväll vid läggdags. Jag har provat att ligga hos honom, jag har provat att inte ligga hos honom, jag har provat att ha lampan tänd, jag har provat att ha lampan släckt, dörren stängd/ dörren öppen, mitt rum/ hans rum, avslappningsövningar och annat. Ingenting, och jag menar verkligen att INGENTING, fungerar. Varje kväll känner jag mig som en värdelös förälder. Varje kväll känner min son sig ledsen för att han inte kan somna. Jag försöker att inte bli arg på honom, för jag vet själv hur det är att ha sömnsvårigheter. Men hur gör man när man känner sig trött och utsliten. När man oroar sig ifall något är fel hela tiden. När man funderar på hur sonen ska kunna gå i skolan när han knappt sover eller äter. Jag kan inte göra något åt hans sömnsvårigheter och det smärtar i mig. Sedan när han väl sover gör han det länge och djupt… Jag önskar jag kunde göra något för att göra det enklare för honom, för oss båda, för även om det kanske inte borde det så tär det på oss och vår relation.

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 3, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: