Rutiner

Snart börjar alla rutiner igen med att gå upp på morgonen, göra sonen redo och själv plugga. Sommarens lediga dagar är strax slut och det känns ganska vemodigt. Jag står som tjugofemöring fortfarande och stampar på samma plats känns det som, jag lyckas inte ta mig framåt. Jag bor fortfarande i min första lägenhet, jag har inte lyckats ta examen från mina universitetsstudier, och jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag känner mig som ett stort misslyckande när jag ser alla andra ta sig framåt. Komma någonstans i livet. Samtidigt känner jag mig inte redo för allt det just nu inom den närmsta framtiden. Jag har inte landat i vuxenlivet än trots att jag varit förälder i snart sex år. Hur skumt är inte det? Är det något fel på mig? Förutom min diagnos och mina psykiska bekymmer. Kommer det alltid kännas som att jag står utanför och tittar in på alla som har det bra? Kommer jag någonsin få uppleva lycka och kärlek igen? Fast med någon annan än mitt ex.

Just nu känns allt bara så tomt och tråkigt och jag känner som om jag aldrig kommer få det livet jag vill ha och vara den tjejen jag vill vara. Istället kommer jag alltid titta in genom en mur som står mellan mig och alla andra. Som är omöjlig att ta sig förbi och omöjlig att ta sig över. Är det verkligen detta som kallas livet?

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 7, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: