Att bli sviken

Som pricken över i känner jag mig otroligt sviken av min så kallade vän K. I början av sommaren umgicks vi varje dag nästan och jag fick alltid höra massa skit om hennes sambo som kallar henne fet, och är taskig mot henne varje dag. Sen för några veckor sen sinade träffarna. Han ville helt plötsligt umgås med henne och hon fick inte vara ute längre än till sju med deras dotter och hon fick inte åka till staden jag bor i. Men hon får åka vilken annanstans som helst. Det hemska är väl kanske att hon lyssnar på honom, fast han fortfarande säger att hon är tjock och att hon bara får äta soppa, fast han säger att han och deras dotter ska åka till hans hemland men K får inte följa med för hon är för tjock. Saken är den att hon inte alls är särskilt tjock och att hon väger mindre nu än när de träffades och innan hon blev gravid. Jag förstår att hon vill att det ska fungera mellan dem men vad fan har jag gjort honom egentligen?! I dont get it alltså. Jag har stöttat henne när hon varit ledsen och upprörd för saker han sagt, och nu skiter hon i mig för att han säger det! Visst fan har jag rätt att känna mig sviken då. Jag har kanske inte heller hört av mig lika mycket på sistone men det är för att jag inte mått riktigt bra. Om man känner mig väl vet man att sviker man mig så håller det i sig. Det värsta är väl kanske att jag är för feg för att säga något. Jag vågar inte berätta för henne hur jag känner. Jag vet inte varför. Imorgon skulle vi träffas i hennes stad och käka bakad potatis, men det stället är stängt i hennes stad. Jag har lovat min son att vi ska käka det och de har öppet i min stad. Men när jag sade det till henne sa hon att hon nog inte fick åka hit. FICK?! Hon är fan en vuxen kvinna! Sen ändrade hon sig och sade att hon var trött och inte orkade. Men en sak är säker och det är att imorgon ska jag säga att jag är för trött för att åka till hennes stad så vill hon träffa oss får hon komma hit. Annars kan hon ju fortsätta leva i ett kasst förhållande och plåga sig själv för att bli den hennes sambo vill att hon ska vara. En sak jag vill tillägga är att jag också irriterar mig på hennes uppdateringar på Facebook om hennes underbare man och deras perfekta familj när jag sen får lyssna på hur det är i verkligheten. Jag hatar sån falskhet!

Idag har jag varit med E. Bästa vännen någonsin. E som jag försummat för K. Fy på mig säger jag bara. E är den enda riktiga vännen jag har som accepterar mig för den jag är och aldrig skulle lyssna på någon som sa till henne att inte umgås med mig!

Fan denna dagen har tagit alla mina krafter och jag är helt slut. Ångestnivån blev så hög så jag skadade mig själv. Det har jag inte gjort på riktigt länge. Men ibland blir ångesten så kraftig att jag inte kan kontrollera mig själv och då är det det enda som tar ner mig på jorden igen. Nu ska jag försöka sova men det blir nog svårt. Mitt hjärta är för förstört för det och jag är helt för trasig. Livet är inte min bästa vän just nu. Jag har bara min son att leva för, inget annat.

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 14, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: