Ingen familj

Den enda familjen jag har är min son och min mamma. Kanske inte så bara för dem som alltid haft det så. Min syster gör allt för att göra mig sur. Helt plötsligt ska hon, som aldrig gör nåt sånt, ha en stor kräftskiva för sina vänner och syskon men mig och mamma borträknade. Men jag säger bara kul för henne, hädanefter har jag inga syskon. Sist jag stötte på min storebror hos syrran hälsade han inte ens och min syster och jag är ju ovänner och min lillebror är som han är. Så nej från och med nu räknas dem inte längre. Brorsans fru bjöd alla på fika utom mig, framför mig! Så nej henne ska vi inte prata om.

Just nu känner jag mig bara så fruktansvärt ensam. Sedan pappa dog har jag förlorat inte bara honom utan nästan hela min familj. Ingenting är det samma sen han försvann. Men om mina syskon kan låtsas som att jag inte finns så kan jag också låtsas som att de inte finns. Om mitt ex kan låtsas som att jag inte finns så kan jag låtsas som att han inte finns. Allt för att överleva. Visst min son går miste om alla sina kusiner men han kan träffa dem via mamma. Och nu ska han ändå börja skolan så det finns inte så mycket tid ändå. Imorgon är hans sista dag på sommarlovet och sen är han en skolpojke. Fan vad tiden bara rusar iväg alltså.

Idag har jag varit riktigt trött. Sonen och jag lekte lite, sen såg han på film och jag sov i soffan. Nu ska vi verkligen försöka städa lite men när jag är så här fysiskt och psykiskt trött så är det ännu jobbigare än annars. Men vi måste! Så nu ska vi det.

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 15, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: