En tuff dag

Dagen började med att jag gick hem, såg de sista avsnitten av Veronica Mars, käkade brunch och laddade in ny musik på min iphone. Det var inte särskilt tufft. Men efter det gick jag ner till bussen för att åka till stan. Jag var skakig och underlig redan på väg till hållplatsen. Väl på hållplatsen sätter jag mig på bänken och då börjar det. Först klumpen i halsen, sen hjärtklappningen, flimret för ögonen, kan jag andas? Får svårt att andas och känner hur klumpen i halsen växer. Tänk om jag svimmar vad tänker folket då? Jag andas djupt och räknar till tio. Det hjälper inte. Blir illamående. Undrar om det syns på mig vad som pågår? Innerst inne vet jag att det är psyket, panikattacker. Men ändå är det så obehagligt i stunden och jag trodde helt ärligt att jag höll på att svimma, eller ännu värre, dö! Mitt hjärta har aldrig förr bankat på det sättet när jag bara suttit still.

Hur som helst kämpade jag emot och gick på bussen. Illamåendet är jobbigt för jag är så rädd att jag ska kräkas på bussen. Så det är illamåendet som gör att jag undviker bussturer när jag känner så här. Men jag hade dragit ut på turen till stan i flera dagar och nu var jag tvungen. Jag åkte till biblioteket och kopierade dödsintyget, sen gick jag och skulle köpa leggings men de var visst slut i min storlek. Så jag gick till en annan affär och köpte jeans istället. Sen satte jag mig på mitt favortitkafe och drack kaffe och skrev brev till CSN. Så nu är det skickat. Hoppas verkligen att det kommer fram. När jag köpte frimärket vägde kassörskan brevet och hon sade att det räckte med ett frimärke, men jag tyckte det vägde mer än vad det får så nu går jag och oroar mig för det!

Bussresan hem kändes bättre i alla fall, så jag åkte och hämtade sonen i skolan. Sen har vi mest myst och lagat middag och duschat och nu sover han sött sen länge. Är så glad att han äntligen börjat somna i tid. Att han är trött om kvällarna för första gången i sitt liv. Min älskade pojke. Varje kväll berättar han för mig att jag är bäst i världen och att han älskar mig mest. Att höra det varje kväll räcker för att livet ska kännas något sånär meningsfullt. Jag är hellre allt för en person, än lite ok för hundratals.

Nu ska jag pussa lite på min lille pojke, som för övrigt har blivit förkyld nu också sen skolan började. Hoppas det försvinner snart. Han har i alla fall ingen feber utan bara lite hosta, nysningar och snuva. Ja nu blev detta inlägget helt för långt och jag måste sova efter denna påfrestande dag. Godnatt!

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 24, 2011.

Ett svar to “En tuff dag”

  1. Vad duktig du var som gick emot ångesten! Starkt jobbat!
    Låter såå underbart att få höra såna fina ord av sitt barn 🙂 Vad härligt att du har honom.

    Sv; Ja, han är bra, min T.

    Ta hand om dig. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: