Att göra ingenting

Jag spenderar dagarna med att göra i princip ingenting. Min nya svårighet, att åka kollektivt, gör att jag blivit mer isolerad. Bara att gå utanför min dörr gör mig skakig. Jag har tänkt fram och tillbaka på hur jag ska kunna ta mig till min pappas grav, men mamma sade att hon skulle köra mig dit på fredag. Jag är henne evigt tacksam för det. Hon förstår mig, även om hon inte alltid visar det.

Just nu ligger jag i min säng och oroar mig lite för min son. Igår hade några tjejer i klassen retats med honom och trots att han sagt sluta flera gånger så slutade dem inte. Då hade han bitit den ena tjejen i armen. Både jag och personalen höll med om att de bästa vore om han sprang och sade till dem istället. Idag å andra sidan hade en annan pojke slagit på honom. Sonen sade att det inte var så farligt då pojken inte slog hårt så han hade inte sagt till någon. Dessutom har den andra pojken glasögon och personalen reagerar tydligen annorlunda om någon gör något mot honom. Jag skiter personligen i om någon ser ut som en liten försynt typ för att han är liten till växten och har glasögon, han ska inte använda det till sin fördel. Jag tänkte höra med personalen imorgon i alla fall för min son ska inte behöva ta skit från andra för att han är snäll. Han slåss inte i skolan, och gjorde inte det på dagis heller, och det är jag tacksam för, men det betyder inte att andra ska behandla honom dåligt. Visst kanske överreagerar jag men jag vill inte veta av att någon bråkar med min lille pojke. Han är känsligare än han ser ut att vara. Det vet jag som känner honom utan och innan. Utöver dessa incidenterna så verkar det gå bra för honom i skolan och han klagar inte över att gå dit och det är skönt. Han har några kompisar han leker med och han uppför sig väl. Jag har i alla fall sagt till honom att inte ta någon skit utan han ska lära sig att säga ifrån. Min lille älskade pojke ska ha det bra i skolan punkt slut.

Nu borde jag sluta oroa mig och sova istället för det blir inte bättre av att jag ligger och oroar mig. Men det är lättare sagt än gjort om vi säger så. Sedan är jag själv en sådan fegis nu för tiden så jag måste samla mod för att våga ta upp det här med personalen. Men det gäller min son och då måste jag vara stark. Hur jobbigt det än är så är min son viktigare. Hoppas bara att den i personalen som jag klickat mest med är där imorgon bitti. Vill ta det med henne för det känns tryggast. Nu ska jag försöka sova…

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 30, 2011.

Ett svar to “Att göra ingenting”

  1. Tack så väldans mycket. Är himla nöjd med både frisyr och akvarium. 🙂

    Hoppas du njuter av sensommarens varma strålar nu innan hösten slår till. Kram 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: