Så som det ska vara

Saker är lite mer som de ska vara nu. Kattungarna har varit ganska skygga och mest varit med varandra i dessa två dagar vi haft dem, men ikväll tog vi med dem i sängen igen när sonen skulle lägga sig. Istället för att lägga dem uppå min mage lade vi dem istället mellan oss i sängen. Den ena gick, men den andra stannade kvar och lade sig tillrätta och somnade. Fast hon hörde sin syster jama från vardagsrummet stannade hon. När jag hade läst färdigt gick jag för att hämta ett glas vatten till min pojke. Katten satte sig upp men stannade kvar. När sonen druckit vattnet gick jag igen och katten satt kvar och sonen klappade henne. När jag en kvart senare tittade till dem sov de sött tillsammans. Den andra katten såg jag inte någonstans men jag tänkte att hon kommer väl fram till sist, orkade inte springa och leta efter henne. När jag satte mig i soffan märkte jag till min glädje att vår hamster var pigg och glad, med öronen framåt och gnagandes på gallret. Det är första gången jag blir glad för det ljudet. Hon står uppe på ett bord nu där katterna inte kommer åt henne och jag är så jätteglad nu för att saker är som de ska vara. När jag suttit i soffan i fem minuter hör jag smått jamande och ”kattpratande” och då sticker jag ner handen och lockar på den andra kattungen som kommit fram från sitt gömställe under soffbordet. Hon kommer och kelar med mig, men när jag tar upp henne i famnen vill hon ner. Men hon fortsatte vara vid mig på golvet och jag kelade med henne där istället. Sen började hon leka med min hand och jag kan se att de båda börjar känna sig mer hemma. De behöver nog vara var och för sig som de var nu ikväll, när den ena sov med sonen och den andra lekte med mig, för att bli mer bekanta med oss. Så nu blev det i alla fall en bättre kväll och ångesten gällande husdjuren har lättat avsevärt. Det är såna här små ljusglimtar som gör dagarna lite mer uthärdliga. Sonen kommer vara jätteglad imorgon också när han hör att hamstern är piggare och att katten stannade kvar och sov hos honom i över en timme. Nu har hon gått och de två är i hallen och leker eller äter eller vad de nu gör.

 

Nu sitter jag då här i min ensamhet vid datorn. Det är helt okej det också idag.

Annonser

~ av Borderlinemum på september 13, 2011.

Ett svar to “Så som det ska vara”

  1. Vad skönt att de har blivit lite mer hemmastadda. Det brukar ju oftast ta lite tid. Och bra att de kunde vara lite avsides från varandra, kan ju vara lite svårare ibland att få de riktigt tama om de bara tyr sig till varandra men det verkar ju gå jättebra för er. Kul att läsa 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: