Vänner

I mitt inlägg tidigare idag kunde ni läsa om min vän K. Får väl ta tillbaka lite av det negativa jag skrev där. Vid halv tio i morse ringde hon igen och sade att hon var på väg, och att hon bara sagt att hon inte skulle komma hem till mig ifall hennes sambo lyssnade. Hon frågade också om jag verkligen ville träffas för jag hade skrivit till henne på fb igår kväll att jag inte orkade bland annat på grund av min ekonomiska situation. Hon sade också att hon kom för att göra mig glad och försöka hjälpa mig att må bättre och inte för att göra mig mer deprimerad, och att jag kunde be henne gå när som helst om jag tyckte det blev för jobbigt. Många gånger gör mina negativa tankar att jag inte ser hur fina vänner jag har. Blir tårögd när jag tänker på hennes ord.

Min dator lade av i morse så jag hade bestämt mig för att städa här hemma, och eftersom K skulle komma blev det en extra spark i baken. Så nu är här ganska rent och fint i alla rum utom sovrummet. Men där går ingen annan än jag ändå. När jag städat färdigt kom K och hennes fina dotter. K hade redan hunnit ringa en gång och fråga om hon skulle köpa med sig något eftersom jag inte har pengar, men jag sade nej för sån är jag fast jag hade behövt mjölk och annat. Men jag vill inte ta emot hjälp från andra, inte ens mina bästa vänner. Kanske är det dumt, men det är så jag är. När hon sedan kom hade hon köpt korv, korvbröd och munkar till oss. Så vi käkade korv med bröd och munkar och pratade. Hon stannade från kvart i elva till tvåtiden. Vi gick tillsammans och hämtade sonen i skolan tjugo i två, han fick gå hem lite tidigare idag. Sedan åkte hon hem, och jag fick cigaretter av henne också. Vänner som finns för en i nöd är de vänner som är äkta. Jag borde kanske aldrig ha tvivlat på henne. Borde kanske förstått att det här med psykisk sjukdom är svårt att förstå. Särskilt som jag inte så gärna pratar om det.

I eftermiddags har jag varit helt slut. Det tog visst all min energi att ha K här i tre timmar. Jag är van vid att sitta och vara själv hela dagarna. I eftermiddag har jag också haft en ångest starkare än på länge. Ett riktigt tungt tryck över bröstet, som nästan bidragit till andnöd. Jag känner mig så gråtfärdig också men tårarna vill inte komma ut. Har tänkt en massa på min pappa också. Jag läser vad andra skriver om sina pappor, jag hör andra berätta om sina pappor, jag ser andra tillsammans med sin pappor och jag blir avundsjuk. Jag erkänner det och säger det rakt ut, jag blir arg och sotis för att andra har sina pappor när jag inte har min pappa längre. Om 9 dagar är det ett halvår sedan han gick bort. Fan att det gör så ont fortfarande. De gånger jag tillåter mig att känna vill säga. Jag saknar honom mer än vad som borde vara tillåtet och nu, nu äntligen kommer tårarna som varit på gång hela dagen. Hoppas att ångesten rinner ut med dem. Men saknaden av pappa den rinner aldrig bort, den kommer sitta fast i mig för alltid.

Han var min trygghet, en del av syret jag behöver för att kunna överleva. Han var det finaste i Världen, den underbaraste pappan. Han brottades med sina demoner, samtidigt som han gjorde allt för att uppmuntra oss att bli något annat än honom. Men jag vill bli som honom. Lika omtänksam, vänlig och älskande. Trots hans alkoholism och hans svek älskade jag honom, och jag vet att han älskade mig. Jag vill bli som honom, bli lika älskad av min son som han var av mig, jag vill att min son ska känna sig lika trygg hos mig som jag gjorde hos honom. För han var min trygga hamn. Han var den enda som förstod. Den som tog sig tid att lyssna. Jag vet att han sitter där uppe någonstans och ser ner på mig, jag vet att han finns hos mig. Jag måste tro det för att kunna överleva.

Annonser

~ av Borderlinemum på september 14, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: