Gammalt är inte alltid gammalt
Jag har letat upp mina gamla skrivböcker. Där jag skrev närapå 200 dikter om året i som tonåring. Det är ganska förvånansvärt att det gamla inte är så gammalt, utan rent av ganska aktuellt. Jag mådde inte bättre då än jag gör nu. Jag hade samma problem med aggressioner, kärleksbekymmer och familjeproblem. Saken är den att jag inte kommer ihåg så mycket av det som hänt förr. Jag har väldigt dåligt minne, både gällande saker som hänt för länge sen och saker som hände för en vecka sen. Dessa dikter jag skrivit behandlar även dem exet, min sons pappa, eftersom vi träffades när jag precis hade fyllt sjutton år. Jag vet att det säkert inte är någon bra ide att studera dem, eller känna efter hur det var då. Försöka komma ihåg… För hur ska jag kunna berätta saker om mitt liv när jag inte kommer ihåg någonting. Det är skrämmande hur dåligt jag minns. Jag blir lite orolig faktiskt. För det är inte bara förträngning. Man kan inte förtränga ett helt liv. Jag kommer bara ihåg enstaka händelser och stunder, och de är oftast förknippade med starka känslor. Det enda jag är bra på att minnas är faktiskt namn, men det är väl inte fy skam det heller. Nu ska jag sätta mig på balkongen och ta ett bloss, sedan ska jag ge mig iväg till skolan och hämta min favoritpojke i hela världen!
Borderlinemum's Blog 
Haha ja man tycker ju det men ja han såg väl inte katten… ^^
jag har också grymt dåligt minne. Pinsamt dåligt! När jag går till min terapeut måste jag skriva ner massor anteckningar för att komma ihåg hur jag kände och vad jag gjorde o.s.v… Jag minns även inte heller så mycket ifrån min barndom, bara vissa saker, både bra och dåliga. Det mest äckliga är väl att jag minns något om att någon älde man var elak mot mig men jag minns inte alls vad han gjorde, jag hade en minneslucka mellan jag stod i hans kök och till jag satt i trapphuset och grät.. Kan verkligen inte minnas vad han gjorde, vet inte heller om jag vill det men det är jobbigt att man licksom inte vet..
Borde det inte vara förträgning eller att man bara är väldigt omedveten om vad man gör och vad man känner? Man tänker för mycket på här och nu och inte på då och sen ? Så känns det som att jag är iaf… Störande är det att man inte minns ens om veckan har varit bra eller dålig..
bra blogg föresten. Har själv bordeline så jag är tacksam för att det finns bloggar med andra personer som lider av lika dan diagnos…
kram!