Ensamheten

Exet kom och hämtade sonen för en timme sedan. De har inte träffats på över en månad. Han hälsade halvhjärtat på mig. Ställde en fråga om ett viktigt möte vi båda ska gå på på onsdag, men hans svar var nonchalant som vanligt. Han är så känslokall och bryr sig inte ett skit om mina problem, och inte ens om saker som rör hans son. Ska se om han lyssnar på mig om vem sonen får träffa och inte, även om jag vet att det inte är min sak att lägga mig i. Så nu är jag i alla fall ensam hemma i 4-5 timmar. Brukar vara hemma utan sonen varje dag när han är i skolan, men ångesten när han är med sin pappa gör att jag hatar att vara ensam när de träffas. En speciell grej med när sonen är med sin pappa är att jag får hemska katastroftankar. Att sonen ska dö, skada sig eller att hans pappa ska kidnappa med honom till sitt land så att jag aldrig får träffa honom igen. Men samtidigt kan jag inte låta dessa tankar bestämma, sonen har rätt till sin pappa även om jag kan tycka att hans pappa inte har rätt till honom. För han är inte tillräckligt engagerad och intresserad av att vara förälder och jag vill inte att sonen ska känna av det. Nu ska jag se på film innan jag ska städa, måste röja upp när M ska komma imorgon. Ha en bra lördag! Jag ska försöka mitt bästa att ta mig igenom dagen trots ångesten.

Annonser

~ av Borderlinemum på september 24, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: