Ärrad

Jag har skadat mig själv mycket i mina dagar. Med rakblad, rakhyvlar, nålar, självsvält, hetsätning och sex bland annat. När jag började självskada var jag tolv år och visste nog inte riktigt varför jag gjorde det, visste bara hur skönt det var. Jag började med nålar. Jag ristade in namn och symboler och ord. Det var skönt. Men ingen reflekterade över det. Mina familj och mina vänner tyckte förstås att det var knäppt men de grävde aldrig vidare i det. Sen utökade jag mitt självskadande till att skära mig, till en början med rakhyvlar. Såren blev breda, men inte så djupa. Men jag fick stora ärr. Detta var inget jag visade för någon. Mina underarmar doldes alltid av långärmade tröjor. I denna perioden svalt jag också mig själv och gick ner närmre 40 kilo på 3 månader. Ingen reflekterade över min snabba viktnedgång på ett negativt sätt, istället fick jag ryggdunkningar och beröm vilket ledde till att jag fortsatte med självsvälten. Jag började äta normalt när jag blev gravid. De senare åren har jag skurit mig med rakblad, på ställen där det inte syns. Jag har ätit upp mig, bantat ner mig, ätit upp mig. Och då talar jag om 30-40 kilo upp och ner. När jag svälte mig själv och skar mig en massa hade jag också oskyddat sex med många killar jag inte kände. På 5 månader hade jag 10 olika sexpartners. En gång hade jag sex med tre av dem på samma dag. Jag fick ett dåligt rykte som spädde på mina negativa tankar om mig själv.

Allt detta skadandet av mig själv har lämnat ärr i min själ och i mitt hjärta. Ärren jag fick av rakhyvlarna har bleknat och syns inte. Det är jag glad för. Vet inte hur jag skulle förklarat det för min son. På mitt ena lår har jag fyra långa och breda ärr men han har inte frågat om dessa. Dock frågar han hur jag kan ha ett ärr format som ett hjärta på handen och bokstäver på fingrarna och armen och benet. Sanningen är inget jag vill berätta för honom. Min trasighet är min och ska inte bäras av honom. Med rakbladen skär jag mig under brösten där det inte syns, eller på magen där bristningarna från alla viktpendling döljer ärren. Men härom dagen skar jag mig i låret och nu har jag stora svårigheter att dölja det för sonen. Jag klär på mig på morgonen snabbt så han inte ska se det, lägger tröjan över när jag sitter på toa och han kommer efter. Jag känner mig så dålig som inte kan sluta skära. Har ju klarat det förut!!! Jag är för svag helt enkelt.

Annonser

~ av Borderlinemum på september 30, 2011.

Ett svar to “Ärrad”

  1. Jag skulle ge dig en kram om jag kunde! Självskadebeteende är svårt att ha och att förklara. Jag hoppas du likaväl som jag kan sluta och finna ett bättre sätt. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: