Läkarbesöket

Då har jag varit hos läkaren. Mamma var som sagt med mig och det hjälpte mig att kunna öppna mig. Jag grät för första gången på länge. Första gången jag grät hos doktorn. Det värsta var när läkaren frågade angående självskadande och jag sade att det var några veckor sen. Mamma blev chockad. Hon trodde det var flera år sen sist… Det påverkade henne och jag kunde se att hon blev orolig.

Resultatet av läkarbesöket blev att jag ska börja med Fluoxetin igen, sedan ska jag gå på någon dagpsykiatrigrej för att komma ut, och jag kommer också få en kontaktperson där. Jag blev också sjukskriven fram till mitten av januari vilket känns skönt. Då slipper jag oroa mig för det på länge. Angående utredning menade hon att vi var färdiga angående borderline och att jag har det så jag har tydligen missförstått henne. Men efter att jag öppnade mig idag kan det eventuellt bli aktuellt med utredning angående ADHD för mig. Men vi fick se nästa gång vi träffas i slutet av november. Det känns skönt att ha lite planering i alla fall. Vi skulle gå igenom frågeformuläret gällande personlighetsstörningar igen för jag har även drag av paranoid personlighetsstörning och något till.

Blev irriterad på min syster idag som sade att borderlinediagnos sätts på alla som de inte hittar något annat som passar. Jag förstår inte det. Det är en diagnos med specifika kriterier som alla andra diagnoser varför ska folk hålla på och bagatellisera det?! Blir så förbannad. Jag behöver stöd fan inte att folk menar att min diagnos inte existerar!

Annonser

~ av Borderlinemum på oktober 13, 2011.

2 svar to “Läkarbesöket”

  1. Så bra att du nu har en plan och att du kunde öppna dig, måste väl vara skönt?

    Jag förstår hur du känner kring människoir som säger att borderline diagnosen sätts på många som inte har det. Så är det ju till en viss del. (min åsikt) MEN om man själv känner att man har borderline så ska folk stötta istället än att inte tro på en. För så har det blivit för mig. MIn familj trodde inte på att jag hade borderline och många andra. Men detsto fler trodde också att ajg hade det. Jag trodde också att jag hade det i början, men nu har jag börjat tvivla bara för att många nära inte tror att jag har det. Men jag gömmer mitt mående för min familj och det vet dom om… Och det är ju en del av borderline, att man inte märker på människor som har det. Eftersom många bär som en mask.

    I början när familjen inte trodde på det, så blev jag så arg eftersom jag äntligen kände att jag visste vad som var ”fel” på mig. Jag kände igen mig och allt… Men sen när alla började säga att diagnoser sätts på alla typ, så har diagnoser för mig tappat innebörden… Vad är det jag har egnetligen? Något som alla bara hittar på för att de inte vet vad som är för fel p¨å mig? Jag tvekar om jag har borderline, ,men ändå är jag säker… Jag vet inte vad….

    Grubbla inte så mkt på om någon säger så utan håll din åsikt kvar och om du känner att det är borderline så låt ingen påverka dig. För jag tkr personligen att det är skönt att veta vad det är iaf och slippa tro att man är dum i huvudet….

  2. Förr var det så att man gav personer som inte passade in som varken neurotiska eller psykotiska, de på gränsen just diagnosen borderline. Därav blev det en slasktratt för alla de patienter med diffus problematik.. det har varit många som fått diagnosen borderline fast dem egentligen inte har det. är nog därför hon sa så.. Jag är glad för att ditt samtal med läkaren gick bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: