Ett brev på posten

Ångesten och irritation har kommit som ett väntat brev på posten. Är glad att det dröjt ett tag men samtidigt är det så jobbigt när den kommer. Vill bara sova, gråta, skrika, ge upp. Jag orkar inte leva med det här längre. Oron, sorgen, smärtan. Mina Självmordstankar har börjat komma oftare och mer intensivt. Jag har aldrig övervägt det på riktigt innan. Men nu känns varje dag som en kamp mot orken som inte finns, mot smärtan och mot alla känslorna. Jag vill bara försvinna från jordens yta…

Annonser

~ av Borderlinemum på oktober 24, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: