Hur mycket det än tar emot

Så måste jag ändå säga det. Jag älskar fortfarande honom. Hur mycket jag än försöker låta bli. Han kommer alltid vara den pusselbiten som fattas mig. Han kommer alltid vara tryggheten personifierad för mig. För mig kommer han alltid vara världens bästa trots allt som skett mellan oss. Han kommer alltid vara den som ger mig fjärilar i magen. Den som räddade mig när jag trodde jag var bortom räddning. Den som gav mig världens bästa gåva, vår son. Samtidigt är han ju också den som svikit mig mest. Sårat mig mest. Men samtidigt den som gett mig flest minnen. Goda som dåliga. Jag vet inte hur jag ska hantera saknaden och sorgen över att ha mist honom. Det lättaste är att förtränga och förneka.

Annonser

~ av Borderlinemum på maj 5, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: