Klump i magen

Varje gång sonens pappa ringer eller har ringt sonen och vill prata med mig så får jag en klump i magen som gör ont. Även om det han sade idag bara var att han ville träffa sonen på tisdag så hänger klumpen kvar. Är det en klump av rädsla? En klump av sorg? En klump av saknad? Det är nog av allt ovanstående. För jag kan inte komma ifrån att jag saknar honom. Och att jag får fjärilar i magen varje gång jag pratar med honom. Att tårarna bränner bakom ögonlocken varje gång vi pratat och han inte visar några som helst känslor gentemot mig. Egentligen vill jag bara skrika. Skrika att jag älskar honom. Behöver honom. Inte kan andas utan honom. Att jag saknar honom. Men jag vet att jag inte kommer få något svar. Eller att jag kommer få ett svar jag inte vill höra. Därför sväljer jag orden. Sväljer skriken. Stänger dem inne i kaoset inom mig och låser dörren och slänger bort nyckeln. Tills nästa gång han ringer. Tills nästa gång jag förstår att allt han och jag hade är historia nu.

Annonser

~ av Borderlinemum på maj 10, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: