Hur gör man?

När sonen skulle lägga sig och somna själv i sitt rum blev han förtvivlat ledsen. Jag tröstade honom gång på gång och frågade vad han var rädd för eftersom han gnydde att han var rädd. Han var rädd för att han inte såg mig. Jag försökte förklara för honom att inget kan hända att han kan känna sig trygg men ju längre tiden gick desto mer ledsen blev han. Så till sist fick han gå in och lägga sig i mitt rum och där kan han inte heller se mig men han somnade fint och snällt där själv. Hur gör man då för att råda bot på denna rädslan. För att få honom att somna i sitt eget rum. Det funkar emellanåt. Speciellt när någon av katterna vill ligga hos honom. Han kommer alltid in till mig under natten och det är inga problem för mig utan jag tycker man får passa på när de vill sova hos en. En dag kommer han inte vilja det längre. Men jag tycker ändå att han kan lära sig att somna i sitt eget rum för det gör ont i mig att han är så ängslig och orolig när jag inte ligger bredvid. Man kan ju inte direkt berätta för en sexåring att man måste trotsa sina rädslor för att vinna över dem. Det är svårt ibland det här med att vara förälder för det finns ingen mall som berättar när man gör rätt eller fel. Man får prova sig fram med sina barn, vilket gör dem till försökskaniner på sätt och vis. Man borde behöva ta föräldrakörkort kan jag tycka ibland. Jag var bara nitton år när jag födde min son och jag har aldrig blivit direkt uppfostrad av mina föräldrar. Jag har fått se och uppleva saker som liten som barn inte borde behöva se och uppleva. Därför är det svårt för mig att veta hur man ska vara som förälder, förutom att man inte ska vara som min mamma. Och att det ger men att ha en alkoholiserad förälder. Därför försöker jag hålla mig långt från alkohol. Men utöver det vet jag inte så värst mycket om föräldraskap. Visst har jag lärt mig en massa under åren och jag får beröm från så många håll och kanter att jag är en bra förälder så jag vet att någonstans gör jag rätt i alla fall. Kärlek råder det ingen brist på i denna familjen det är ett som är säkert i alla fall. Detta var ju ett ganska tungt ämne att behandla så här innan läggdags men ibland är det skönt att skriva av sig om sina rädslor. För min största rädsla är att jag ska göra fel som förälder som ger min son men för livet. Jag kan bara göra mitt bästa för att det inte ska bli så.

Annonser

~ av Borderlinemum på maj 14, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: