Oförståeligt

Jag vet inte om jag skrev det innan idag att jag hittat två gamla dagböcker sen jag var 12-17 år eller så. De är ganska hemska att läsa. De mörka tankarna, självskadandet, självmordstankarna, att vilja dö, allt fanns med redan då. När jag var så ung. Ingen märkte det. Ingen förstod det. I skolan blev jag kallad störig av de flesta. Det är inget jag kommer ihåg. Har väl förträngt det. Men minnen börjar komma tillbaka. Varför fick jag ingen hjälp då? Varför blev jag lämnad med det och i slutändan blev det att jag mår ännu sämre. Var det för att jag hade höga betyg? För att vi skyllde mycket på pappas alkoholism? Allt skolk och sånt. Jag bytte kompisar som andra bytte underkläder. Ställde ultimatum. Mina kompisar skulle välja mellan mig och andra. Jag skulle vara i centrum. Alltså jag förstår inte. Jag har ju varit en riktig jävelunge och ju mer jag läser desto mer tänker jag att jag har adhd. Det skulle förklara mycket…

Annonser

~ av Borderlinemum på maj 14, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: