Hatet

Jag hatar min mamma. Verkligen. Hon har inget annat än ställt till det för mig under hela mitt liv. Inget gott har kommit ur den relationen. Det som någon gång har varit bra har man fått betala dyrt för i slutändan. Men jag orkar inte bry mig mer. Om det inte vore för att hon har saker som tillhör mig skulle jag inte lägga någon energi på henne. Det är värdelöst. Det gör mig bara arg och ledsen. Det ger mig bara självmordstankar. Det ger mig bara självskadeönskningar. Min egen mamma har förstört mig. Hon är inte min mamma längre. Hon ska få se att jag klarar mig utan henne. Jag är fan hellre ensam än att jag har henne som en del av mitt liv. Hon bara sårar och förstör. Hatar mig själv för att jag ens tillåter henne att göra mig illa gång på gång. Sedan blandar hon in syrran också. Men jag vill för allt i världen inte tro att hon skulle hålla med mamma. Hon om någon vet ju hur mamma är. Jag hatar att jag aldrig kan lita på någon. Jag tycker ju förstås att syrran varit lite mer avståndstagande på sistone men hur vet jag att det inte bara är som jag inbillar mig. Jag saknar henne i alla fall. Men hon har ju varit sjuk i flera veckor så det är ju förståeligt att hon inte orkat umgås. Hatar min egen osäkerhet. Att jag alltid tror att ingen kan bry sig om mig och tycka om mig. Jag är bara så jävla ensam. Önskar att jag hade någon som var min. En själsfrände. Någon att prata med. Någon att gråta ut hos. Någon att krama. Något annat än tomheten och tystnaden här hemma. Hatar livet.

Annonser

~ av Borderlinemum på maj 20, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: