Att inte förtjäna sanningen

Jag förtjänar tydligen inte sanningen. Inte i sonens pappas huvud i alla fall. Det sägs att det är svårt att lämna en med borderline. Men sonens pappa har gjort det lätt för sig. Stängt av allt. Lyssnar inte på mig. Väljer att inte höra. Det är kanske hårt att säga att livet utan honom inte betyder något. Att det gör ont, inte bara att förlora honom till någon annan utan att förlora honom överhuvudtaget. Kanske tror han att jag bara vill förstöra det han har. Men han glömmer tydligen mina försök att reparera vårt förhållande innan jag ens visste något om att han hade någon annan. Hur jag förra sommaren brände en skiva med våra låtar, köpte present till honom, skrev brev. Försökte förklara. Folk menar att jag är besatt. Att jag inte älskar honom på riktigt. De som säger det vet ingenting. Alltid har det varit han. Jag hade lämnat allt för honom. Det finns inte plats för någon annan i mitt hjärta. Det har gått snart ett och ett halvt år och fortfarande känns det så. Så de som säger att det inte är på riktigt vet ingenting. De som säger att jag är stark vet ingenting. De kan inte veta hur det ser ut inom mig. Kaoset. Önskan att allt bara tog slut. När jag säger att jag inte vill leva längre finns det ingen som tar mig på allvar. Men sanningen är den att jag vill så gärna dö. Sonen är enda anledningen till att jag försöker härda ut. Men hur länge till orkar jag? Jag börjar redan tappa greppet. Sover för mycket, svårt att äta, skär sönder mig själv. Hur länge kan jag leva så här?

Annonser

~ av Borderlinemum på juni 6, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: