Drömmar

Jag hatar drömmar. Att vakna på morgonen efter en kärleksdröm om sonens pappa är ren tortyr. Att vakna utan honom vid min sida. Att vakna med drömmen fortfarande färsk i minnet. Det gör saknaden större. Jobbigare. Sorgsnare. För drömmarna får mig att återigen komma ihåg vad jag förlorat. Kärleken, närheten och glädjen. Någon att hålla om när jag är rädd, ledsen och ångestfylld. Någon som håller de hemska tankarna borta. Någon som kan stötta mig när allt känns svårt. Ja jag vet att jag kan få allt det här av någon annan men jag vill inte. Det har jag egentligen aldrig velat. Tryggheten jag känner med sonens pappa kan jag omöjligt känna med någon annan. Jag var dum som trodde att han skulle älska mig hur jag än betedde mig. Jag gjorde saker jag inte borde gjort för att jag trodde att han aldrig skulle lämna mig. Jag har lärt mig att man aldrig kan räkna med att någon kan stå ut med hur mycket som helst bara för att de älskar en. Det får jag nu leva med resten av mitt liv. Att jag kastat bort min chans att leva lyckligt med mannen jag älskar mest i världen. Det är svårt att leva med den vetskapen. Det kan nog vem som helst förstå…

Annonser

~ av Borderlinemum på juli 19, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: