Insomnia

Halv tre är klockan och än är jag vaken. Tänker på min kära pappa.
16 månader har gått utan honom. Det är lång tid. Men saknad känner inte av tid. Den sitter där i själen och hjärtat så länge man kommer ihåg och hur kan man någonsin glömma en person? Det går inte. Inte en sån viktig person som min pappa. Jag vet att han aldrig kan komma tillbaka och det är hemskt. Har lärt mig att hantera det lite i alla fall. Men saknaden kommer alltid sitta som ett hål i mitt hjärta. Pappa finns med mig i allt jag gör och så mycket saker påminner om honom. Jag tror jag nämner honom nästan varje dag när jag pratar med sonen eller vänner eller familj. Han är en del av mig nu och det kommer han alltid att vara. Min älskade pappa. Du var min stora trygghet. Snälla ta hand om mig från där du är. Vänta på mig tills jag kommer dit du är. Jag måste få träffa dig igen på andra sidan. Jag älskar dig pappa!

Annonser

~ av Borderlinemum på juli 23, 2012.

Ett svar to “Insomnia”

  1. Fint skrivet. Saknaden kommer alltid finnas, men den blir lättare att hantera.. Härligt att du hade så bra stöd i din pappa och som du själv skriver; han hjälper dig säkert på sitt sätt från där han är nu. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: