Den jävla sorgen

Att känna sorg är vardagsmat för mig. Men det gör inte mindre ont för det. Kvällarna är värst. Då kommer sorgen som ett brev på posten. Hur många dagar, veckor, månader eller år till kommer det ta tills den försvinner? Eller kommer den alltid finnas här? Eller kommer den kanske ersättas av andra sorger? Jag ber ingen att förstå. Jag vill bara att min ledsamhet ska accepteras. Jag blir inte mindre ledsen av att folk säger åt mig att gå vidare. Jag önskar att jag hade honom bredvid mig. Men mest av allt önskar jag bara att han ska förstå. Att ingen kan ta hans plats. Att jag haft fel de gånger jag trott det. Det är hans omtanke jag vill ha annars är jag hellre själv.

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 2, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: