Jag vill slåss och skrika och kasta saker runt mig

Jag orkar inte ha det så här. Hatar hur folk tror att jag valt det själv. Jag blir så ledsen på det. På folk som bagatelliserar och menar att det inte är nåt fel på mig. Jag lider av borderline och troligtvis har jag adhd också. Så det är ingenting. Tro nu inte att det är något jag är glad för. Men jag vill att folk ska försöka förstå. För när de menar att jag inte har några problem är det som att de trycker ner och förminskar mina problem. Jag saknar sonens pappa, inte för att jag vill utan för att jag älskar honom så mycket. Jag har ingen knapp där jag kan stänga av känslorna. Så som vissa människor tycks tro att det finns. Varje dag är ett krig. Ett krig jag på sätt och vis för mot mig själv. Ett inbördeskrig mellan mina känslor och mitt förnuft. Jag önskar att jag hade någon som förstod. Någon annan än min terapeut. Men det finns ingen som förstår. Alla tycker att jag är dum i huvudet som fortfarande älskar och saknar sonens pappa. Men de har troligtvis aldrig känt så starkt som jag gör. Att självskada, att dricka ja vad som helst det hjälper inte. Jag kan inte få honom att försvinna ur mitt hjärta. Och om folk bara kunde förstå hur frustrerande det är att älska någon som hatar en. Att se alla drömmar och framtidsplaner raseras. Att se honom dela allt det vi skulle dela med någon annan. Ingen kan förstå. Inte ens han. Jag förväntar kanske inte heller att folk ska förstå men de kan väl i alla fall respektera mina känslor och upplevelser. Jag är så trött på världen och alla människor i den! Utom min lille son förstås. Han är känslomässig precis som jag, sårbar. Men skillnaden mellan oss är att han har någon som förstår. För jag förstår. Och jag ska alltid låta honom förstå det.

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 7, 2012.

Ett svar to “Jag vill slåss och skrika och kasta saker runt mig”

  1. 😦 Det är ledsamt att det finns människor som tror att någon valt olycka själv.. Dem är ute och cyklar. Att dessutom ha människor omkring som förminskar ens känslor och upplevelser är inte heller lätt och det får en ju knappast att må bättre.

    Jag tycker inte det är det minsta konstigt att du fortfarande älskar din sons pappa, ni har ju varit tillsammans och känslor försvinner inte bara sådär, bara för att förhållandet tar slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: