Det gäller att inte fastna

Visst tänker jag fortfarande på sonens pappa ibland och visst gör det ont. Men samtidigt vet jag att jag aldrig kan komma rätt i livet om jag hänger upp mig på honom. Ja jag älskar/ älskade honom. Men han älskar inte mig. Det är fakta. Jag har kommit en bit med det här med radikal acceptans. Jag är värd bättre än livet jag lever idag. Även om jag ofta känner att jag fått vad jag förtjänar. Men sanningen är den att oavsett om jag har gjort fel så gjorde jag inte det den sista gången vi provade att vara tillsammans. Jag gjorde allt för vårt förhållande. Men det var inte tillräckligt. Jag kan inte trycka ner mig själv längre. Oavsett vad jag känner för personen som hindrar mig i livet. Det är jag och sonen nu och vi är viktigast. Han har sårat vår son och kommer säkert göra det igen. Det är utom min kontroll. Men jag kan i alla fall göra MITT bästa. Jag kan i alla fall sätta ner foten gentemot sonens pappa. För jag är trött på hur han förstört mig den sista tiden och jag vägrar låta honom förstöra vår son. Punkt slut.

Annonser

~ av Borderlinemum på augusti 17, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: