Ingenting

Just nu önskar jag att jag kände ingenting. Men det är inte så lätt. Igår skulle sonen träffa sin pappa. Jag skulle lämna av honom till sin pappa i stan för jag hade ändå ärenden där. När vi kom fram frågade hans pappa om jag kunde gå med dem i leksaksaffären för han skulle handla nåt i julklapp åt sonen. Trots att jag mådde ganska dåligt efter att ha upplevt min första dumping sen operationen så sa jag okej. Efter att vi var klara där frågade sonens pappa om han skulle ta med sonen till Malmö en stund eller om han skulle med mig hem, för han tyckte inte det var nåt roligt väder att vara ute i. Jag sa att vi kanske kunde fika tillsammans först, för sonen skulle tycka det var kul. Jag trodde han skulle säga nej direkt men han sade ja. Så vi gick till ett fik och han betalde till oss alla och vi satt där ganska länge och pratade ganska mycket. Det var trevligt. Men samtidigt smärtsamt. För det är såna stunder jag saknar. Såna stunder vi kunde haft fortfarande om vi inte gjort slut. Samtidigt som jag är glad över att vi nu för tiden kan umgås tillsammans som vänner så gör det ondare varje gång vi träffats. Sonen var i alla fall överlycklig för att ha fikat med oss tillsammans, och det känns bra. På lördag ska han sova hos sin pappa för andra gången nånsin och han ser fram emot det. Nu ska jag gå upp och äta frukost. Ha en bra dag!

Annonser

~ av Borderlinemum på december 30, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: