Min son

Jag saknar min lille pojke. Även om han inte är särskilt långt borta. Vi befinner ju oss faktiskt i samma byggnad bara i olika lägenheter. Men tänk så kan han inte sova. Tänk så vaknar han och är rädd men vågar inte säga något. Jag vet att jag tänker och oroar mig för mycket. Jag kan bara inte hjälpa det. Jag litar på pojkens föräldrar och vet att sonen tycker om dem. Så jag behöver inte oroa mig. Usch kommer bli svårt att sova inatt. Och sen på lördag kommer han sova hos sin pappa. Men det är väl bara bra att jag vänjer mig. Han börjar ju bli stor. Hela sju år gammal är han ju.

Annonser

~ av Borderlinemum på januari 3, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: