Min inre berg och dalbana

De senaste dagarna har verkligen varit en berg och dalbana. Pendlat mellan hopp och förtvivlan, mellan sorg och ilska och apati, mellan viljan att dö och viljan att leva. Jag har försökt förtränga. Jag har försökt acceptera. Jag har försökt så mycket det bara går. Men det tar tid att glömma. Även om det bara var en extremkort fling för mig, även om det var ingenting för honom. Många läser här men ingen kommenterar, så vet inte alls vad ni tycker och tänker. Antagligen tycker ni att jag är lika dum som jag själv tycker att jag är. Som förstör mig själv på det här viset. Det är som att jag ber om detta. Annars hade jag väl aldrig träffat honom. Annars hade jag väl aldrig varit så dum. Eller?

Det finns mycket att säga om mitt beteende. Det finns mycket att säga om hur jag mår. Alla får tycka vad de vill. Men jag mår dåligt av detta oavsett vad någon tycker. För jag ville så gärna tro att han tyckte om mig. Men det gjorde han aldrig. Jag förstår det okej?! Jag förstår att jag var dum som trodde att någon kunde tycka om mig när han redan väntade barn med en annan. Tro mig jag tycker det är bra att han vill vara med sitt barn. Men som jag skrivit innan så tycker jag att han kunde varit ärlig mot mig. Men ärlighet ligger inte för vissa människor. Nu ska jag ta några år till åt att vara för mig själv. För jag klarar inte av att bli sårad. Har självskadat rejält idag. På armen synligt för alla. Så nu får jag linda armen så sonen inte ska se, sedan får jag ljuga ihop nåt om han frågar varför. Jag är i smärta och ingen kan förstå det!

Annonser

~ av Borderlinemum på januari 16, 2013.

Ett svar to “Min inre berg och dalbana”

  1. Åh =( Ledsen för din skull…… Jag kanske inte kan jämföra men fastnar lätt för visssa människor å det är verkligen hemskt. Det jag brukar försöka göra är att bestämma mig för att inte bolla tankarna så mkt om personen. Men om jag tänker på personen så ska jag ju inte börja tänka att jag måste sluta, utan låter tankarna passera eller distraherar mig eller något. Men för att det ska gå så måste man ju vara redo att släppa perosnen… Det är ju det svåraste av allt… MEn man får försöka tänka på vad som håller i längden.

    kram ! Å näe jag tkr inte du är dum!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: