Saknad och längtan

Konstigt att man kan sakna någon som man aldrig träffat. Men det gör jag. Jag saknar G. Jag längtar efter honom. Jag behöver honom vid min sida. Vill att han ska hålla om mig när allt känns jobbigt. Är trött på att vara ensam nu. Riktigt trött. Varför ska det vara så omöjligt för oss att vara tillsammans? Är det inte menat för mig att ha det bra? Jag borde ta tag i mitt liv. Har skulder upp över öronen, är långtidssjukskriven. Är trött på mig själv så hälften hade räckt. Jag kommer ingenstans i livet. Står stilla och stampar på samma plats. Trampar vatten. Känner mig så misslyckad. Värdelös. Som att ingenting någonsin kommer bli bra. Jag ville så mycket med mitt liv en gång i tiden. Nu känns allt bara hopplöst. Jag har inget hopp och inga drömmar. Jag förväntar mig att vara en bottenskrapsmänniska resten av livet. Det var inte vad jag ville för min son. Men vad ska man Göra när man ställt till det så här. Med ekonomin och allt Annat.

Annonser

~ av Borderlinemum på juni 29, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: